Modet att sätta gränser är nyckeln

Camilla Eriksson, Project Director Crew Operations Air Berlin och medlem i en av EGN:s Vice VD & Vice Presidents-grupper, har arbetat med förändringsledning under nästan hela sin karriär. På Medlemsbloggen skriver Camilla krönikor om ledarskap utifrån perspektivet ”Att våga är att vinna”, men också om livspusslet och förmågan att hitta sin passion som ger livet mening.

Ledarskapet handlar mycket om att ha en bas att utgå ifrån, en grundtrygghet och en vetskap om  vem man är på djupet. Att sätta gränser betyder att man är konsekvent, vilket i sin tur leder till ett tydligt och sunt ledarskap.

Jag har reflekterat en hel del kring hur många likheter man kan hitta i ledarskapet och föräldraskapet. Jag har lärt mig mycket från min yngsta son, som nu är 15 år. Han är verbal och kan sätta ord på sina tankar, vilket för mig är reflekterande. Jag kommer speciellt ihåg två tillfällen när han kommit till mig med sina funderingar. 

Den första gången kom han till mig och undrade: ”Varför är du så mycket strängare än alla andra föräldrar?” Jag ställde en motfråga till honom: ”Är det bra eller dåligt?”. Han tänkte länge och sen sa han: ”Det är faktiskt både bra och dåligt. Det som är bra är att jag alltid vet vad som gäller, för du ändrar dig aldrig. Det som är dåligt är faktiskt samma sak. Vissa dagar önskade jag att du kunde ändra dig, så att jag fick äta popcorn en onsdag.” Jag smålog och sa – det får du ju visst. Jag ändrar mig aldrig när det gäller viktiga saker, andra saker kan jag ändra mig på och det vet du ju. När han fick reflektera i lugn och ro, ändrade han sig och kom fram till att det var positivt att vara sträng (sätta gränser).

Någon vecka senare kom han återigen och ville prata. Den här gången löd frågan: ”Hur kommer det sig att du alltid hinner med så mycket mer än andra föräldrar?”. Den här gången var jag beredd och svarade honom: ”Kommer du ihåg när vi pratade om att du tyckte att jag var sträng?” Det kom han ihåg. Jag förklarade att eftersom han aldrig tjatar om samma saker, för att han vet att jag inte ändrar mig, så har jag så mycket mer ork och tid att göra andra saker. Jag berättade vidare att hans två frågor hänger samman och vi hade ett fantastiskt samtal.

Att sätta gränser är att orka och kunna stå emot fast man är trött. Tjat, och att berätta samma sak om och om igen tar mycket mer tid och kraft än att sätta en gräns från början. Om man inser det är det inte svårt alls att ha modet att sätta gränser och stå emot från start. Om barn eller anställda vet vad föräldern/ledaren har för gränser så testas inte gränserna om och om igen, utan alla vet vad som gäller.

Samma regler som finns mellan barn och föräldrar finns på ett liknande sätt mellan ledare och anställda. När jag är konsekvent och tydlig, kommer jag inte behöva lägga ner tid på att förklara samma sak flera gånger. När mina anställda vet vad som gäller kan de fokusera på det som är viktigt – att leverera och samarbeta. Att vara konsekvent och tydlig skapar trygghet. När tryggheten finns där kommer nästan alltid kreativiteten fram och med den arbetsglädjen. Det blir högt i tak, man vågar säga vad man tycker, och då har jag lyckats skapa en arbetsmiljö där allas kunskaper har möjlighet att komma fram till ytan - vilket i sin tur skapar goda förutsättningar att rätt beslut fattas.

Att ha modet att sätta gränser är viktigt i många olika sammanhang och jag kommer särskilt ihåg ett tillfälle från min tid i IT-branschen. Jag fick höra talas om en kund som bokstavligen hade kastat ut flera duktiga konsulter. Jag fick aldrig något bra svar om varför de blivit utkastade, men anmälde mig frivilligt att försöka hjälpa kunden. 

Jag satte mig i bilen tidigt en morgon och kom fram tre timmar senare, lagom trött efter en lång bilresa och såg fram emot en kopp kaffe. Jag kom in och presenterade mig och fick en utskällning som var en av de värsta jag varit med om. Kunden idiotförklarade mitt företag och mig som person. Jag lät honom prata till punkt (kokade inombords) och när han var klar, reste jag mig och sa till honom: ”Jag märker att du inte har någon tillit till mig och då är det ingen idé att vi inleder något samarbete.” Jag började gå mot dörren, men var tvungen att stanna till och vända på huvudet för att säga: ”Jag vill att du ska veta att jag förmodligen är en av få som hade kunnat hjälpa dig”. 

Det tog inte många sekunder förrän han kom springande ikapp mig. Han bad om ursäkt och sa att han hade fått stå ut med så mycket under en lång period och att jag hade fått all hans frustration slängd i ansiktet. Han frågade om vi kunde börja om. Jag var tyst en stund och svarade sedan: ”Låt oss då börja om på riktigt.” Han gick in, jag knackade på och vi presenterade oss för varandra på nytt. Just där och då fick han respekt för mig. Det här var en person som behövde få känna och veta var gränserna fanns. Han hade testat gränserna så länge och det enda som egentligen krävdes var att någon sa ifrån och sa stopp.

Under hela uppdraget lämnade han mig i fred, så att jag kunde arbeta i lugn och ro. Det krävdes verkligen, för det var inte något lätt uppdrag. Det var inte heller någon rak väg framåt innan allt var utrett och om jag inte haft arbetsro hade jag inte heller kunnat leverera. Två månader senare lämnade jag över ett komplett, färdigställt uppdrag. 

Den här kunden är, såvitt jag vet, ännu kvar hos IT-företaget. Jag fick frågan om jag ville göra samma utredning hos deras dotterbolag i Europa. När jag var klar med dotterbolagen hade inställningen till mitt företag ändrats totalt. Mindre än ett år senare skrev de på ett kontrakt på en stor uppgradering. Det hade aldrig skett om jag inte hade lyckats och vågat sätta ner foten.

Att ha modet att sätta gränser är nyckeln till mycket och för att lyckas krävs självkännedom och att aldrig göra avkall på sin integritet. I det här fallet var det inte så att jag var mycket bättre än de andra, men jag hade modet att berätta var mina gränser gick och det gjorde skillnaden. 

Jag slutar där jag började – att sätta gränser är en av nycklarna till ett konsekvent och tydligt ledarskap. Då vinner man respekt och skapar en grund för tillit.