Mina anställda var rädda för mig

Som ledare idag ligger ett stort fokus på att ha självkännedom och att ständigt utvecklas som person. Det är lätt att ställa sig själv frågan ”Ska man aldrig kunna vara nöjd?”. Nej, jag anser att man inte kan det. Vi lever i en föränderlig värld där allt går snabbare och snabbare. Med den bakgrunden kan vi som ledare inte stå still, utan vi måste stå längst fram i ledet och visa vägen. Att hitta nya vägar kräver att man själv anammar förändring - och det gör man genom att gå utanför sin komfortzon.

Jag fick mitt första ledarjobb när jag var 21 år och i den åldern har man naturligtvis inte kommit så långt med sig själv att man gör allt rätt. Jag var inte bara ledare för 15 personer, utan jag hade också stora utmaningar med struktur, utredningar och personalomsättning att hantera. Det krävdes långa, intensiva dagar med alldeles för lite återhämtning. När jag ser tillbaka var jag nog nästan omänsklig för min personal under den här perioden. 

Jag som såg mig själv som en empatisk ledare

En av mina anställda vågade sig in till mig och ställde frågan: ”Är du medveten om att alla är rädda för dig?”. Det kom som en total överraskning för mig. Jag som såg mig själv som en empatisk ledare med förmåga att lyssna, hade tappat bort mig själv helt och enbart prioriterat leverans och måluppfyllnad. 

Jag kommer ihåg att jag funderade över hur jag skulle kunna hitta tillbaka till mina mjuka värden igen. Det var som att enbart min ena hjärnhalva fungerade och den andra halvan hade somnat in. Någonstans visste jag att jag var tvungen att hitta helt nya vägar för att hitta tillbaka till mig själv igen. Jag bestämde mig då för att helt på egen hand börja studera filosofi och psykologi. Jag slukade bok efter bok, kom vidare in på drömtydning och symbollära. Områden som låg långt borta från mitt yrke som ekonom och ledare. 

Jag var tvungen att hitta helt nya vägar

Men det magiska i filosofin är att det finns så mycket utrymme för helt andra tankar. Att lära sig att se det som inte syns med blotta ögat. Det jag läste gav mig framför allt reflektion. Jag kunde plötsligt se samband bakom siffror som jag aldrig sett tidigare. Jag började se mig själv i olika roller i ett rum. Jag kunde leda, lyssna och bara observera. Jag började skapa tid för det som jag tidigare tyckte var tidstjuvar, exempelvis att gå runt och prata med mina medarbetare och ta en kopp kaffe. Att lära sig att få sina hjärnhalvor att samarbeta är en fantastisk förmåga som måste underhållas. 

Det jag läste gav mig framför allt reflektion

Jag är än idag tacksam till medarbetaren som vågade komma in till mig och säga de där orden. Jag hade förmodligen själv kommit till insikt förr eller senare, men vem vet hur långt tid det hade tagit? 

Jag är också stolt över mig själv som så tidigt i livet lyckades hitta den vägen. Jag blev faktiskt också en mycket skarpare ekonom. Jag lärde mig inte bara att bli en bättre ledare, utan jag lärde mig att kommunicera siffror i flera dimensioner. Siffror utan beskrivande ord är abstrakta och säger egentligen ingenting.

Insikt om vilka drivkrafter man har är grunden 

Självledarskap är idag ett begrepp, men det har inte varit så alltför länge. Att komma till insikt om vilka drivkrafter man har är grunden. 

Mina drivkrafter är min nyfikenhet, handlingskraft, mitt intresse för människor och mitt mod. När jag har perioder i mitt liv där mina drivkrafter inte utmanas, så fastnar jag och jag vet att jag behöver förändring. Att vara nyfiken och inte ha modet, eller att vara nyfiken och inte ha handlingskraft är svårt. Nu tycker jag att mina drivkrafter hänger samman och det var faktiskt inte alltför länge sedan som jag satte allt på pränt. 

Det gör skillnad när man strukturerat sätter ord på det här. Jag har en A4-sida där jag summerat mina drivkrafter, mina värderingar och nyckelord som beskriver mig som person. Jag har bestämt mig för att göra den reflektionen en gång per år och att jämföra den med tidigare sammanställning. Jag försöker även att en gång per år reflektera över ett antal frågor; ”Om jag blir sjuk imorgon, är jag där i livet där jag vill vara?” och ”Har jag balans i mitt liv?”. Om svaret på någon av frågorna är nej är det dags för en förändring.

Man ska aldrig jämföra sig själv med någon annan 

Jag har många gånger fått höra ”Du är så modig – jag skulle aldrig vågat det du vågar”. Man ska aldrig jämföra sig själv med någon annan. 

Om man är en person som har gått igenom många faser av förändringar, så är man oftast en mentalt stark person. Ju fler förändringar man har gått igenom, desto större utmaningar kommer man ställas inför. 

Jag kommer ihåg att när jag fick erbjudandet att börja arbeta i Tyskland, tänkte jag - varför ska jag alltid ställas inför så svåra val? Det finns ett mycket enkelt svar på frågan: för att jag är öppen för det. En annan hade stängt dörren utan att undersöka möjligheten. 

Vågar man försöka så har man ju redan lyckats 

Redan som 9-10-åring satt jag framför spegeln och gjorde affirmationer. Jag sa högt till min reflekterande spegelbild ”jag är bra, jag kommer att klara av det här”. Jag är övertygad att jag under de här åren la grunden till mitt självförtroende och att jag sakta, men säkert, byggde upp en oerhörd mental styrka. Jag kunde se bilder där jag redan tog mig över ”hindret”. Att inte våga prova är för mig det enda som är ett misslyckande, men vågar man försöka så har man ju redan lyckats. Antingen så lyckas man med det man bestämt sig för att göra eller så har man försökt och lärt sig något på vägen. Båda innebär utveckling.

Hitta nya vägar genom att våga göra en förändring 

Personlig utveckling för mig är att hitta nya vägar genom att våga göra en förändring. Att tänka utanför sin box är väldigt svårt om man själv inte kastar sig in i okända områden under livets gång.

I min ungdom hade jag en period där jag hade så många olika typer av människor runt omkring mig bara för att jag ville försöka förstå alla. Ibland måste man även inse sin begränsning och inse att det kanske inte riktigt går att förstå alla och att alla inte vill bli hjälpta. Just det är viktigt att förstå som ledare. Ibland har människor hamnat fel och då är det vår skyldighet som ledare att försöka hjälpa den personen att hitta rätt i tillvaron, vilket kan betyda många saker.

Vänta inte - utan anamma förändring 

Slutligen skulle jag vilja tipsa: om du fastnat i livet och inte vet vad du vill göra - sätt dig ner och reflektera och skriv ner dina värderingar, drivkrafter, nyckelord som beskriver dig och vilka drömmar du har. Om det inte klarnar, försök hitta ett område i livet och gör en förändring där. En förändring öppnar upp för nya energier och gör att man ser så mycket klarare på vad man behöver göra, så vänta inte - utan anamma förändring. Det ena ger det andra, vilket leder en rätt.