Jag tror aldrig att jag känt mig så efterlängtad

Nu har jag snart varit här i Berlin, Tyskland, i fyra månader. Tiden går fort och det gör den bara när man mår bra och trivs. Det har så här långt varit en fantastisk resa och då ligger den tuffaste tiden redan bakom mig. Att dagligen få vakna upp till en ny dag där jag vet att jag får uppleva nya saker är verkligen fantastiskt.

Jag har reflekterat mycket de senaste månaderna och är förvånad över att Tyskland är mer likt Sverige än olikt. Mina ledaregenskaper är lika uppskattade här, om inte än mer. Typiska kännetecken för mitt ledarskap är tydlighet, rak och ärlig kommunikation, empati och trovärdighet. Jag sitter aldrig i vänteläge, utan sätter riktning på ett tydligt sätt. Jag lyssnar in och är rättvis (objektiv). De här ledaregenskaperna har jag alltid upplevt att mina medarbetare uppskattat och nu märker jag att de är minst lika uppskattade i förhandlingar. Jag tror aldrig att jag känt mig så efterlängtad på ett nytt arbete som jag har känt mig här. Hur kan det då bli så här?

När det var kaos överallt hade han inte förmågan att veta var han skulle börja 

Jag är en förändringsledare och har jag någonsin tvekat, så är jag helt säker nu. Jag älskar att komma in i ett företag som behöver någon som gör ett omfattande förändringsarbete och har förmågan att skapa struktur, ordning och reda. 

Min äldsta son började på universitet i Linköping i augusti och lyckades få tag i en studentbostad. Vi hjälpte honom att flytta, men på grund av tidsbrist hann vi bara bära upp allting i lägenheten och kom överens om att han själv skulle få allt på plats. Jag lovade att komma tillbaka och hjälpa honom när jag var ledig mellan jul och nyår. När jag då kom ner till honom, fick jag en chock. Lägenheten var ett totalt kaos. Min son som alltid uppskattat ordning och reda hade insett sin begränsning. När det var kaos överallt hade han inte förmågan att veta var han skulle börja, så han lät kaoset vara och blundade för det. 

Ni undrar säkert varför jag berättar det här, men just så här agerar många i arbetslivet. När det är för mycket som inte fungerar så vet majoriteten inte var de ska börja och så blir det ingenting gjort. 

När vi köpt nya möbler, monterat dem och städat sa min son: Mamma, jag kommer alltid att ha ordning här, precis som jag haft hemma. Jag är säker på att det kommer att det bli som han säger, för min son är som majoriteten av alla människor; bra på att bibehålla den ordning som skapats.

Jag är precis tvärt om, älskar att få komma in och skapa ordning och reda, struktur och rutiner

Jag är precis tvärt om, älskar att få komma in i ett företag, eller som i min sons lägenhet, och skapa ordning och reda, struktur och rutiner. Det är så oerhört viktigt att veta vem man är och vilka drivkrafter man har. 

I min nya roll har jag fått en möjlighet, utmaning – att skapa en ny avdelning helt från början. Vi har centraliserat min avdelning till huvudkontoret (vilket innebär från en stad till en ny) och endast en minoritet följer med, vilket innebär att nyanställa, få ordning på nya lokaler, se över processer och rutiner och inte minst säkerställa att all kunskap överförs till mina nya medarbetare. Ett omfattande arbete i vilket det kommer att krävas en detaljerad informationsstruktur och kontroll att allt blir utfört enligt plan - annars kommer den här stora operationen inte fungera.

Jag är ensam i en ny stad och i ett nytt land, men har inte känt mig ensam 

Jag är ensam i en ny stad och i ett nytt land, men har inte känt mig ensam (utöver de allra första veckorna och då hade jag redan bestämt mig för att vara turist - så inte heller då tog ensamheten över). I Sverige har jag många vänner och fina söner – men ändå kände jag mig ensam. Här i Tyskland har jag inte en enda vän, men känner mig inte ensam. Jag har börjat hitta vänner via jobbet, men vi har hittills inte umgåtts utanför jobbet. Hur kan man då vara ensam och inte känna sig ensam? Jag har reflekterat mycket över detta och har kommit fram till att jag hittat rätt i tillvaron. Älskar varenda dag och har inte längre några måndagar, vardagar som helger är ett äventyr. Jag upplever nya saker dagligen och utmanar mig själv nästan varje dag. Det sociala livet kommer att komma på plats, nu gäller det att njuta av den här perioden och kan jag det blir varje dag på det här sättet. 

Jag önskar verkligen att alla kunde få känna så här

Igår kväll gick jag ut och belönade mig själv, efter en lyckosam första vecka på nya året, med en trerätters middag på restaurang och jag njöt av varenda sekund. Det var jag och mina tankar, det var jag och mina intryck. Jag upplevde den middagen med alla sinnen. Jag reflekterade över veckan som gått och log för mig själv – vilken fantastisk känsla. Jag önskar verkligen att alla kunde få känna så, åtminstone för en stund eller en dag.

Tyskland mer hierarkiskt och alla har en oerhörd respekt för sin ledare 

Vad är det då som är så lika mellan Sverige och Tyskland, förutom att man uppskattar samma typ av ledaregenskaper här som hemma i Sverige? Relationen och förhandlingar med fackliga föreningar är nästan identiska, likaså HR-processerna samt att struktur, ordning och reda är lika viktigt här som hemma. 

Däremot är Tyskland mer hierarkiskt och alla har en oerhörd respekt för sin ledare här, vilket är både bra och dåligt. Jag har flertalet gånger varit tvungen att betona att jag är en ledare som vill ha en öppen miljö med högt i tak. Jag vill skapa en miljö där kreativiteten vibrerar och det här är inte alls vanligt, även om det naturligtvis existerar här också. Jag har haft över 50 anställningsintervjuer och alla, utan undantag, vill börja hos mig – ett underbart betyg. Detta trots att jag säger att det här kommer bli deras tuffaste år någonsin, men också det mest minnesvärda och det mesta utvecklande år de någonsin haft. Jag hoppas kunna återge det här året till er alla som följer mig.

Jag är glad att jag hade modet att tacka ja 

Tyska språket börjar också komma tillbaka. Redan nu har vi möten där alla pratar tyska och jag pratar engelska. Jag förstår nästan allt som sägs och läser tyskan obehindrat, om än långsamt. Nu är den stora frågan - när släpper jag kontrollen och börjar även prata? Snart, snart hoppas jag. Jag är säker på att det här är en utmaning för alla som flyttar till ett annat land och har läst språket som ung. Kunskaperna finns där, fastän långt bak, och det krävs endast en uppfräschning så kommer allt tillbaka väldigt fort.

Jag är glad att jag hade modet att tacka ja till denna chans och flytta till Tyskland. Om ni får en liknande chans så ta den, ni kommer inte att ångra er!

Camilla Eriksson, Project Director Crew Operations Air Berlin och medlem i en av EGN:s Vice VD & Vice Presidents-grupper, har arbetat med förändringsledning under nästan hela sin karriär. På Medlemsbloggen skriver Camilla krönikor om ledarskap utifrån perspektivet ”Att våga, är att vinna”, men också om livspusslet och förmågan att hitta sin passion som ger livet mening. Camilla började jobba redan direkt efter gymnasiet, fick första ledarjobbet vid 21 års ålder, läste in sin högskoleutbildning på kvällstid, har bytt karriärsinriktning flera gånger och har även mött glastaket.